Jag vågade!

Jag gick in i badrummet omkring 22-23 i förrgår kväll och klippte. Jag började inte gråta, men nästan. Nu känns det bra dock! Använda mig av ponytail-metoden och behövde knappt fixa något alls efter, det blev förvånansvärt jämnt. Huvudet känns så viktlöst utan de där extra två decimeterna, haha.

Före (dock uppsatt pga var på jobbet):

Efter:

We can live with the sadness, I'll love you with all the madness in my soul.

Igår var jag och Micke ute och sprang, något vi börjat lite smått med på sista tiden. Eller, han har ju sprungit innan också, men inte jag och inte tillsammans. Det är kul! Hoppas jag orkar fortsätta. Är så lat.

I övrigt funderar jag fortfarande på att kapa av håret en bit... Och på om jag i så fall ska göra det hos frisören for once, eller själv som jag annars alltid gör?

Pinterest-inspo:

If ifs and buts were candy and nuts.

Om jag inte vore mitt uppe i en högskoleutbildning, och om jag inte vore så osäker i mig själv, om jag hade någon att åka med, och om jag inte hade några djur här hemma, om jag hade mod och pengar på kontot och om jag inte var ett sånt kontrollfreak utan mer spontan... Då skulle jag vilja bo utomlands ett tag. Var som helst i England eller varför inte Irland eller till och med Hawaii?